Disa, sÀger han och strÀcker vÀdjande ut en hand mot den hustru som han just har förlorat. Hon stÄr dÀr sÄ levande framför honom. Det Àr över huvud taget som om tid och rum sakta löses upp.
Ute i trĂ€dgĂ„rden finner han nĂ„got annat som han förlorat â nĂ„got som han knappast vĂ€ntat sig. FrĂ„gan Ă€r om han ens hyst en önskan att bevittna eller bli del av vad han nu fĂ„r uppleva.