Detta är en berättelse om klass – om hat och övergrepp, om sjukdom och tillfrisknande. Om Malmö, en hemstad befolkad av spöken och vålnader. Det är en bok om att åldras tillsammans med sin stad. Till slut befinner man sig i en sluten cirkel där varje länk bär sin betydelse och ingår i ett större mönster. Ögonblick läggs till ögonblick som bildar en kalejdoskopisk bild. Det är en bok om en mor. Om utsattheten. Om hopp och förtröstan. En bok om skuggorna som växer långt in i morgonljuset för att till och med skapa natt mitt på dagen, en bok om klassresan som ett pågående nu, ett konstant helvete som det inte går att undfly. Det är också en berättelse om den som lät utnyttja just detta – att barn är byten, lamm som räven bara kunde rispa och bära hem. En bok om en fattigdom som känns avlägsen och som ändå finns bara runt knuten, en bok om självmord, skuld, skam – om vad som händer när man plötsligt står ensam kvar, när alla är borta – och stadens kollektiva minne förvandlas. Om vem som då har rätt att berätta om hur det var och är.
Kristian Lundberg har sedan debutdiktsamlingen Genom september, utgiven av Wahlström & Widstrand 1991, publicerat tjugofem böcker i så skilda genrer som lyrik och kriminalromaner. Det stora genombrottet kom med den självbiografiska berättelsen Yarden (2009) som skildrar Lundbergs tid som daglönare i Malmö hamn. Denna rönte stor uppmärksamhet hos såväl läsare som kritiker och betraktas som en av de viktigaste moderna arbetarskildringarna.